2014 börjar gå mot sitt slut, och jag känner mig inte ett dugg ledsen över det. Det här året har varit ett av de värsta hittills, och det känns helt rätt att få börja om på nytt med ett nytt år. Inför 2014 hade jag så mycket planer och förväntningar men istället så kraschade jag och allting fick sättas på paus.
Jag tror inte att jag någonsin kommer kunna sätta ord exakt på hur dåligt jag har mått under det här året, för det går inte. Det går inte att förklara hur det känns att vara så oerhört utmattad att bara tanken på att gå tio steg in i duschen kändes som att klättra upp för Mount Everest. Att gå upp ur sängen, lägga sig i soffan och inte göra någonting på hela dagen var en ansträngning och jag var tvungen att ladda upp i flera dagar för att ens kunna gå och handla.
Jag tror inte att jag någonsin kommer kunna sätta ord exakt på hur dåligt jag har mått under det här året, för det går inte. Det går inte att förklara hur det känns att vara så oerhört utmattad att bara tanken på att gå tio steg in i duschen kändes som att klättra upp för Mount Everest. Att gå upp ur sängen, lägga sig i soffan och inte göra någonting på hela dagen var en ansträngning och jag var tvungen att ladda upp i flera dagar för att ens kunna gå och handla.
Trots att det snart gått ett år sedan den där onsdagen i slutet av januari då jag helt enkelt inte orkade mer så är det fortfarande en väldigt lång väg att vandra. Jag har verkligen gjort ett sånt jävla jobb med mig själv under det här året, och jag är så himla stolt över mig själv för det, men samtidigt så är det väldigt lätt att glida in i gamla mönster igen. I framtiden kommer jag försöka plocka fram min 85-åriga tant när jag känner att jag börjar slira i mina uppkörda, dåliga hjulspår igen. I Nina Åkestams bok Meningen med hela skiten så har hon det som exempel. Hur vill du ha levt ditt liv när du är 85? Det är ett väldigt bra sätt att tänka på, för det blir väldigt tydligt vad som är viktigt i livet tycker jag. Och förhoppningsvis så blir 2015 ett år då jag kan förverkliga några av de minnen som jag hoppas att min 85-åriga tant kan berätta för sina barnbarn.
Jag ser fram emot att åka på en tågluff i Europa i sommar och uppleva nya städer och få minnen för livet. Jag ser fram emot att fylla 25, en milstolpe i livet. Jag ser fram emot att flytta från Östersund och ge mig själv chansen att ta makten över mitt liv. Jag ser fram emot att börja plugga i Uppsala och få pröva på studentlivet. Jag ser fram emot att jobba ännu mer med mig själv, och verkligen göra klart för mig själv vad det är jag blir glad av och vad som får mig att må bra. Jag ser fram emot ett nytt kapitel i mitt liv, och jag ska göra allt för att fylla det med så många roliga saker som möjligt.
2015, du är så välkommet.