Idag var jag på en kvällspromenad med en av mina favorittjejer! Vi hade så mycket att prata om att när vi kom fram till det stället vi brukar vända på så fortsatte vi en bra bit till och körde en dubbelt så lång runda som vi brukar. På slutet pratade vi om det här med träning och erkände båda två att det inte är speciellt kul att misslyckas på det man tränar och då upplyste hon mig om typ Martina Haag-metoden, som går ut på att börja springa en liten bit och sluta när det är jobbigt men nästa gång man tränar så gör man lite mer än vad man gjorde sist vilket innebär att man alltid känner sig grym eftersom man gjort det bättre än förra gången och man pressar sig inte för hårt så man tappar suget. Ganska bra och klokt tyckte jag eftersom jag just nu hatar mig själv eftersom jag inte alls är speciellt vältränad utan flåsar sönder så fort jag cyklar till jobbet och knappt orkar lyfta en hantel på gymmet. Jag känner mig klen, otränad och väldigt lat och faktiskt jävligt misslyckad.
Det känns inte som så jävla länge sedan som jag var så jävla vältränad och var så jävla grym och tränade fem gånger i veckan och hade ett sjukt bra flås, orkade lyfta tungt och var fokuserad. Men hallå?! Om jag knappt lyft på en liten hantel på 9 månader sedan jag var inne i min senaste styrketräningsperiod så är det väl inte så konstigt att jag inte orkar lyfta så tungt som förut? Och om jag inte sprungit sedan i januari så är det inte konstigt att fötter, knän, benhinnor och lungor säger emot när jag tror att jag ska kunna springa 5 kilometer i högt tempo? Det är ju sådana här saker som låter så självklara när man väl säger dem högt, men min självbild är ju ganska nedlåtande.Jag ser mig själv som en sjukt ohälsosam människa som har några extrakilon, som äter mycket skit och helst ligger hemma i soffan framför en film. Och eftersom jag ser mig själv som den personen så är det inte speciellt konstigt att jag BLIR den personen, för jag kan inte se något annat?
Men, genom att skriva ner det här så sätter jag ord på mina tankar som har snurrat runt i huvudet ett bra tag och det gör att det blir lättare att fokusera och hjälpa mig själv till att bli bättre på just det; att acceptera mina prestationer för just vad de är och vara nöjd över vad jag presterar. Självklart kommer jag alltid vilja bli bättre, starkare, snabbare och allt vad det är, men jag M Å S T E sluta nedvärdera det jag gör idag och vara stolt över mig själv istället. Lätta ord att skriva ner, men otroligt svårt att genomföra för en tjej som mig.
Men, genom att skriva ner det här så sätter jag ord på mina tankar som har snurrat runt i huvudet ett bra tag och det gör att det blir lättare att fokusera och hjälpa mig själv till att bli bättre på just det; att acceptera mina prestationer för just vad de är och vara nöjd över vad jag presterar. Självklart kommer jag alltid vilja bli bättre, starkare, snabbare och allt vad det är, men jag M Å S T E sluta nedvärdera det jag gör idag och vara stolt över mig själv istället. Lätta ord att skriva ner, men otroligt svårt att genomföra för en tjej som mig.
Dagens visdomsord till mig själv:
Jag måste sluta se mina prestationer som dåliga bara för att jag inte är lika bra som jag var en gång i tiden utan jag måste börja se mina prestationer för vad de är utifrån de förutsättningar jag har just nu.
Jag måste sluta se mina prestationer som dåliga bara för att jag inte är lika bra som jag var en gång i tiden utan jag måste börja se mina prestationer för vad de är utifrån de förutsättningar jag har just nu.