Jag har blivit inspirerad av Elaine Eksvärd att skriva ett brev till mig själv. Det kommer publiceras idag, den 1 september 2013 men också den 31 augusti 2014 för att påminna mig själv om vart jag ville komma.
Helt ärligt så kommer jag inte ihåg förra hösten speciellt mycket. Det känns som att jag inte var på ett speciellt bra ställe. Jag vet att jag jobbade mycket men att jag var osäker på vad jag skulle göra med mitt liv.
Men sen kom våren och jag tog nog det dummaste beslut jag någonsin tagit. Jag bestämde mig för att hoppa på en utbildning (som tyvärr inte är speciellt bra, men det är en helt annan historia) på 50%, samtidigt som jag skulle fortsätta jobba 100% + 2 helger i månaden på ett annat jobb. Våren var nog en av de tyngsta perioderna i mitt liv. Jag var så trött, sliten och precis som jag skrev i ett annat inlägg så kände jag mig som en alldeles för utkavlad pizzadeg som brast på mitten. Jag var inte en bra människa, vän, syster, dotter, fritidsledare, arbetskamrat eller någonting alls.
Men så hände något. Den 16 maj fick jag veta att jag skulle bli moster och där och då så fick jag nog en ögonöppnare. Det kommer komma en liten människa till världen i januari och den lilla minimänniskan kommer bli en av de viktigaste personerna i mitt liv och jag kommer vilja finnas där för honom så länge jag bara kan. Så där och då så började jag tänka på hur jag verkligen vill leva mitt liv.
Början av sommaren var väldigt tung, jag hade under hela våren fått ta extremt stort ansvar på jobbet med mycket planering, övertid, resor (som är väldigt kul men MYCKET jobb ligger bakom) och efter skolavslutningen blev jag helt själv på jobbet i två veckor vilket var eeeh ganska jobbigt. Men sedan fick jag ÄNTLIGEN semester och då, då hände det grejer. Den här sommaren kommer nog gå till historien som ett av mitt livs bästa somrar. Det är något som har klickat på plats i mig och jag känner mig mer tillfredsställd med mig själv än vad jag någonsin har gjort tror jag.
Något hände och jag vet inte om det var #yoga30d, om det var faktumet att jag för en gångs skull tog tag i mitt eget liv och började ta beslut baserade på min egen vilja, om det är för att jag är närmare mina vänner än någonsin förut eller om det är för att jag ska bli moster under 2014? Jag tror att det är en blandning av allt men det spelar egentligen ingen roll VARFÖR, det viktigaste är ju att jag känner mig så lugn och trygg i mig själv.
Jag är inte där jag vill vara fysiskt eller psykiskt, men någonstans har jag hittat en grundtrygghet i att jag duger och att jag är fantastisk precis som jag är vilket jag inte haft förut. Av olika anledningar har jag väldigt dålig självkänsla vilket många säkert har svårt att tro eftersom jag ofta har ett extremt bra självförtroende och vet att jag är duktig på att jobba. Men det leder också till att jag ofta bedömer mitt värde utifrån vilka prestationer jag utför (både jobb och träning) vilket är helt sjukt. Men denna sommar har jag hunnit vara ledig, jag har tagit tag i en hel del grejer som har varit tunga, jag har fått andas ut och framförallt så har jag fått tillbaka mitt gamla jag. Den glada, charmiga, spralliga människan som jag själv tycker så mycket om och som jag vill vara. Dessutom har jag fått så mycket komplimanger om min person och jag har verkligen insett att folk tycker om mig för den jag ÄR istället för det jag PRESTERAR, vilket såklart är två olika saker men för mig har det alltid varit samma sak.
Mitt mål inför det kommande året är såklart att jag ska ta med mig den här känslan av att jag duger och att jag är bra precis som jag är. Jag vill fortsätta ta beslut baserade på MIN vilja istället för att jag ska ta beslut som är bra för någon annan men som sätter mig i andra hand.
Om ett år så hoppas jag att jag varit modig nog att ta beslutet att börja plugga i Uppsala, för det är något jag verkligen, verkligen vill göra. Även om jag trivs väldigt bra med det jobb jag har idag och att jag älskar ungarna som jag tar hand om så är det dags att gå vidare. Jag behöver göra det för mig själv för att jag ska må bra och utvecklas. Det är nog det målet jag har för nästa år.
