Idag har jag varit på sjukhuset och gett blod. För mig känns det som en självklarhet och jag blir lika förvånad varje gång jag hör någon säga att de inte är blodgivare eftersom de typ inte orkar?! HALLÅ?! Om jag är med i en olycka och förlorar massa blod så kommer jag (och de flesta andra) ju ta emot blod som någon annan har givit, och då tycker jag att man bör ge tillbaka det. Det tar cirka 20 minuter ungefär var fjärde månad och man får dessutom fika och en present på köpet, förutom att man känner sig som en hjälte. Totalt värt i min bok!
Samma sak med donation. Skulle jag bli hjärtsjuk tillexempel så kommer jag gladeligen ta emot ett nytt hjärta om det finns något, och när jag dör kommer jag ju inte precis behöva mina organ vilket innebär att jag gärna ger någon annan chansen att fortsätta leva med hjälp av mina organ som annars skulle ruttna bort. Vissa av er kanske kommer ihåg att jag skrev om min högstadiebästis som väntade på ett nytt hjärta för några månader sedan? Hon fick ett hjärta, och tack vare det kan hon fortsätta få vara mamma åt sina två små barn. Att kunna ge den möjligheten till någon är fantastiskt! Hörrni, vi kan hjälpas åt att rädda liv!
Jag önskar att alla ni som läser det här inlägget signar upp er som blodgivare här eller går med i donationsregistret här. Det är endast okej att inte ge blod om man faktiskt inte får.
Jag hoppas, tror och antar att jag har såpass godhjärtade bloggläsare att alla går och signar upp sig direkt! Puss på er som gör det och skäms på er som inte gör det!
